3 månader

3 månader har nu gått. För mig blir det inte lättare, bara svårare.
Igår va jag och pappa vid stenhuggeriet. Dröjer förhoppningsvis inte så länge till innan stenen är klar.

Igår plankade jag en låt för första gången på länge. Blev så illa tvungen när ackorden inte fanns färdiga att hämta någonstans. Bra att jag blir tvingad till det ibland. Gick på 5 min, så jag har inte tappat mitt gehör än så länge iaf.
Älskar den här låten just nu:



Dålig ljudkvalitet, men man kan höra lite iaf.
夜想花 = yasouka - 夜想 = nattlig - 花 = blomma. Nattligblomma. Typ.

Vers 2 lyder:

震えている腕に触れていて - Furueteiru ude ni fureteite
痛みが重なり出したから - Itami ga kasanari dashita kara
怯えている目を見つめていて - Obieteiru me wo mitsumete ite
ひとりでは寂しいから - Hitori dewa sabishii kara

Rör vid min darrande arm
för smärtan har lagt sig på hög, och tagit sig ut.
Stirra in i mina rädda ögon
för det är ensamt att vara själv.

Typ. Det blir så konstigt när man översätter från japanska för man måste liksom vända på meningarna.
Japanska är ju uppbyggd helt tvärtemot svenskan.

Den här låten beskriver det mesta just nu, därför jag ville lära mig den. Orkar inte skriva ner vad allt det andra betyder, men allt är i alla fall väldigt bra och tilltalande just nu.

途絶える前に - Todaeru mae ni - Innan jag upphör.



SKit

Det sket sig med Greenpeace. Jag ville, men det gick inte.
Jag kan inte försöka våra glad när jag inte är det. Smärtan lyser igenom hur mycket jag än försöker dölja den.
Jag är inte samma person idag som jag var för två år sedan.


Hon skulle vara fit for fight till sommaren!
Hon skulle göra sin sista operation,
lämna det jobbiga bakom sig.
Sommaren 2010 skulle bli den bästa!
Sommaren 2010 dog hon.


Jobb

En god nyhet är att jag ska provjobba för Greenpeace. Jag var på utbildningsdag i torsdags och har nu lärt mig massor. Verkligheten är skrämmande. Jag känner att jag vill få folk att reagera och känner på det sätt motivation för jobbet. Sen behövder vi pengar.

Jag kommer jobba 11-18 mån-fre. Bra att det är bestämda arbetstider!
Uppgiften är att värva nya månadsgivare, så jag kommer vara ute på gatorna i stan hela dagen. Får se hur det går när jag provjobbar.. kanske skiter det sig. Just det där med att vara ute och tjöta på folk känns inte så jättekul. Men medarbetarna verkar vara hur goa som helst, och det är ju väldigt viktigt.

Ska även se om jag har tid och ork att läsa ett par naturkurser på komvux. Måste ha biologi a + b, kemi a + b, fysik a och matte d för att få behörighet till naturvetenskapliga linjer på högskolan.




Mata get på Ystad djurpark

Bråk


Om du tycker det jag gör är ingenting,
så kan jag lika gärna göra ingenting.
Då kanske du ser att det jag gjorde,
ändå var någonting.




1 september

Det är nu man motvilligt måste inse att sommaren faktiskt är slut.
Även om det här utan tvekan, har varit den jobbigaste sommaren i mitt liv, så vill jag ändå inte att den ska vara över. För jag klarar inte av vinterhalvåret. Jag hatar allt som har med vintern att göra. Mörker och kyla kommer fylla dagarna och det kommer bli allt svårare att ta sig upp på morgonen.  
En del av mig vill bara fly och förtränga allting. Den oansvarliga sidan vill ge upp men den har än så länge inte tagit över.

Det värsta är nätterna. Dagarna kan man alltid ta sig igenom på ett eller annat sätt. Tankarna kan ockuperas av de mest obetydliga ting, allt för att hållas borta ifrån det som är smärtsamt. Men på nätterna kan man inte fly. På nätterna ligger jag i mörkret intill en snarkande Jonathan och känner mig fångad. Hur jag än gör så kan jag inte fly ifrån mina tankar på nätterna. Jag brukar ligga och läsa i ett par timmar, då känner jag mig fri. Men så fort jag slår ihop boken försvinner den känslan.
På nätterna känns det som att jag är fast i en storm. Jag får grepp om en lycktstolpe och håller i allt vad jag kan. Runt om mig blåser det så mycket att fötterna lyfter ifrån marken. Men desperat håller jag fortfarande kvar mitt grepp och kämpar för att inte tappa taget. Jag är livrädd för att tappa taget.
Lycktstolpen är mitt förstånd.


RSS 2.0