Lite tankar
Igår var vi hemma hos Cääm och firade henne tillsammans med hennes familj. Hon fyllde 21 år :) Och igår fyllde Adrian 2 månader. Nu har jag alltså varit mamma i 2 månader. Folk undrar hur det känns och jag svarar "jo, det känns bra". För det är väll det man ska svara? Jag menar, undra hur den andra personen hade reagerat ifall man sa "nej, det känns faktiskt inte så bra". Det är inte det man vill höra. Det är inte det man förväntar sig att höra.
Om sanningen ska fram så vet jag inte alltid vad jag ska svara på frågan. Det känns inte bara bra eller dåligt, det känns så himla mycket. Framförallt så känns det väldigt olika vid olika tillfällen.
När Adrian får syn på mig och ler så att det bara lyser ifrån hela hans lilla ansikte, då känns det inte bara bra, utan helt fantastiskt. När jag via bilddagboken eller någon annan sida får se allt kul mina vänner hittar på, allt kul som jag inte längre kan vara med på, då känns det jobbigt. Jag känner sorg för det jag har blivit av med (min ungdom) men glädje för det jag har fått. Jag känner sorg för alla drömmar som har krossats, men glädje för det jag istället kommer få uppleva.
Att jag känner så mycket olika, är ju för att detta inte var plannerat. Men allt blir ju inte alltid som man tänkt.
Det var kul i Skåne. Vi var på Kiviks marknad och så gick vi en del på stranden. Det var inget badväder dock. Det var synd.
Snart är det augusti. Sommaren går så fort, trots att vi inte gör så mycket. Jag undrar hur min höst, vinter och vår kommer bli? Nu är ju Jonathan hemma, men då kommer ju jag mest vara hemma med Adrian själv.
Om sanningen ska fram så vet jag inte alltid vad jag ska svara på frågan. Det känns inte bara bra eller dåligt, det känns så himla mycket. Framförallt så känns det väldigt olika vid olika tillfällen.
När Adrian får syn på mig och ler så att det bara lyser ifrån hela hans lilla ansikte, då känns det inte bara bra, utan helt fantastiskt. När jag via bilddagboken eller någon annan sida får se allt kul mina vänner hittar på, allt kul som jag inte längre kan vara med på, då känns det jobbigt. Jag känner sorg för det jag har blivit av med (min ungdom) men glädje för det jag har fått. Jag känner sorg för alla drömmar som har krossats, men glädje för det jag istället kommer få uppleva.
Att jag känner så mycket olika, är ju för att detta inte var plannerat. Men allt blir ju inte alltid som man tänkt.
Det var kul i Skåne. Vi var på Kiviks marknad och så gick vi en del på stranden. Det var inget badväder dock. Det var synd.
Snart är det augusti. Sommaren går så fort, trots att vi inte gör så mycket. Jag undrar hur min höst, vinter och vår kommer bli? Nu är ju Jonathan hemma, men då kommer ju jag mest vara hemma med Adrian själv.
Halli!
Längesen jag skrev nu. Vad har man haft för sig då? Inte så mycket egentligen. Bara varit mamma. Det tar tid. (Nu ska jag sluta upp med att skriva korta meningar.) Jag förstår seriöst inte hur vissa mammor har tid med att lägga upp minst ett långt blogginlägg om dagen. Jo jag har minsan surfat runt och varit inne på andra unga mammors bloggar. Men det verkar ju nästan som att de sitter framför datorn mer än va de faktiskt är mammor. Men vad vet jag, deras unge/ungar kanske bara sover hela tiden..
Det var väll ett par veckor sedan nu, men Adrian har iaf börjat le! Och då menar jag att han ler på riktigt och inte på grund av att han har gaser i magen och precis lägger en fis. Nej du, han ler för att han är glad! För att han får syn på oss eller för att vi pratar med pipiga röster och löjlar oss framför honom. Det är så himla kul att man nu äntligen har börjat känna sig lite uppskattad av honom.
Igår åkte vi till Ullared, så nu är vi över 2000 spänn fattigare. Men de va de värt :) Adrian va jätteduktig och fick sitta i bärselen som var fastspänd i sin fars famn. Jonathan fick många blickar. Hur kommer det sig att tjejer dras till män med barn? Jag kunde höra hur folk pratade bakom ryggen på honom.. "Aww, va sött!" Jag höll noga uppsikt, de kan jag tala om för er. Om nån hade lagt in en stöt så jävlar mig hade de fått ångra det. Ja, jag är väldigt svartsjuk av mig.
Vad mer? Jo, vi åker till Skåne igen på fredag. Jonathan, Martin, Adrian och jag. :) Adrian ska få gå på Kiviks marknad.
Det var allt för den här gången!
Det var väll ett par veckor sedan nu, men Adrian har iaf börjat le! Och då menar jag att han ler på riktigt och inte på grund av att han har gaser i magen och precis lägger en fis. Nej du, han ler för att han är glad! För att han får syn på oss eller för att vi pratar med pipiga röster och löjlar oss framför honom. Det är så himla kul att man nu äntligen har börjat känna sig lite uppskattad av honom.
Igår åkte vi till Ullared, så nu är vi över 2000 spänn fattigare. Men de va de värt :) Adrian va jätteduktig och fick sitta i bärselen som var fastspänd i sin fars famn. Jonathan fick många blickar. Hur kommer det sig att tjejer dras till män med barn? Jag kunde höra hur folk pratade bakom ryggen på honom.. "Aww, va sött!" Jag höll noga uppsikt, de kan jag tala om för er. Om nån hade lagt in en stöt så jävlar mig hade de fått ångra det. Ja, jag är väldigt svartsjuk av mig.
Vad mer? Jo, vi åker till Skåne igen på fredag. Jonathan, Martin, Adrian och jag. :) Adrian ska få gå på Kiviks marknad.
Det var allt för den här gången!
