Oväntad morsa

Längesen jag skrev nu. Vad har man haft för sig då? Inte så mycket egentligen. Bara varit mamma. Det tar tid. (Nu ska jag sluta upp med att skriva korta meningar.) Jag förstår seriöst inte hur vissa mammor har tid med att lägga upp minst ett långt blogginlägg om dagen. Jo jag har minsan surfat runt och varit inne på andra unga mammors bloggar. Men det verkar ju nästan som att de sitter framför datorn mer än va de faktiskt är mammor. Men vad vet jag, deras unge/ungar kanske bara sover hela tiden.. 

Det var väll ett par veckor sedan nu, men Adrian har iaf börjat le! Och då menar jag att han ler på riktigt och inte på grund av att han har gaser i magen och precis lägger en fis. Nej du, han ler för att han är glad! För att han får syn på oss eller för att vi pratar med pipiga röster och löjlar oss framför honom. Det är så himla kul att man nu äntligen har börjat känna sig lite uppskattad av honom.



Igår åkte vi till Ullared, så nu  är vi över 2000 spänn fattigare. Men de va de värt :) Adrian va jätteduktig och fick sitta i bärselen som var fastspänd i sin fars famn. Jonathan fick många blickar. Hur kommer det sig att tjejer dras till män med barn? Jag kunde höra hur folk pratade bakom ryggen på honom.. "Aww, va sött!" Jag höll noga uppsikt, de kan jag tala om för er. Om nån hade lagt in en stöt så jävlar mig hade de fått ångra det. Ja, jag är väldigt svartsjuk av mig.

Vad mer? Jo, vi åker till Skåne igen på fredag. Jonathan, Martin, Adrian och jag. :) Adrian ska få gå på Kiviks marknad.

Det var allt för den här gången!