Lite tankar
Igår var vi hemma hos Cääm och firade henne tillsammans med hennes familj. Hon fyllde 21 år :) Och igår fyllde Adrian 2 månader. Nu har jag alltså varit mamma i 2 månader. Folk undrar hur det känns och jag svarar "jo, det känns bra". För det är väll det man ska svara? Jag menar, undra hur den andra personen hade reagerat ifall man sa "nej, det känns faktiskt inte så bra". Det är inte det man vill höra. Det är inte det man förväntar sig att höra.
Om sanningen ska fram så vet jag inte alltid vad jag ska svara på frågan. Det känns inte bara bra eller dåligt, det känns så himla mycket. Framförallt så känns det väldigt olika vid olika tillfällen.
När Adrian får syn på mig och ler så att det bara lyser ifrån hela hans lilla ansikte, då känns det inte bara bra, utan helt fantastiskt. När jag via bilddagboken eller någon annan sida får se allt kul mina vänner hittar på, allt kul som jag inte längre kan vara med på, då känns det jobbigt. Jag känner sorg för det jag har blivit av med (min ungdom) men glädje för det jag har fått. Jag känner sorg för alla drömmar som har krossats, men glädje för det jag istället kommer få uppleva.
Att jag känner så mycket olika, är ju för att detta inte var plannerat. Men allt blir ju inte alltid som man tänkt.
Det var kul i Skåne. Vi var på Kiviks marknad och så gick vi en del på stranden. Det var inget badväder dock. Det var synd.
Snart är det augusti. Sommaren går så fort, trots att vi inte gör så mycket. Jag undrar hur min höst, vinter och vår kommer bli? Nu är ju Jonathan hemma, men då kommer ju jag mest vara hemma med Adrian själv.
Om sanningen ska fram så vet jag inte alltid vad jag ska svara på frågan. Det känns inte bara bra eller dåligt, det känns så himla mycket. Framförallt så känns det väldigt olika vid olika tillfällen.
När Adrian får syn på mig och ler så att det bara lyser ifrån hela hans lilla ansikte, då känns det inte bara bra, utan helt fantastiskt. När jag via bilddagboken eller någon annan sida får se allt kul mina vänner hittar på, allt kul som jag inte längre kan vara med på, då känns det jobbigt. Jag känner sorg för det jag har blivit av med (min ungdom) men glädje för det jag har fått. Jag känner sorg för alla drömmar som har krossats, men glädje för det jag istället kommer få uppleva.
Att jag känner så mycket olika, är ju för att detta inte var plannerat. Men allt blir ju inte alltid som man tänkt.
Det var kul i Skåne. Vi var på Kiviks marknad och så gick vi en del på stranden. Det var inget badväder dock. Det var synd.
Snart är det augusti. Sommaren går så fort, trots att vi inte gör så mycket. Jag undrar hur min höst, vinter och vår kommer bli? Nu är ju Jonathan hemma, men då kommer ju jag mest vara hemma med Adrian själv.
Kommentarer
Trackback
