Graven
Nu är gravstenen äntligen färdig. Jag tycker den blev jättefin. Var lite nervös för att den inte skulle bli bra.. för det var jag som var där och godkände det sista.
Gravstenen är alltså upphängd på en mur. Ifrån platsen kan man se våmmedal. Man kan inte se just vår lägenhet, men man kan tydligen se den lägenhet där mamma o pappa bodde de 2 första åren med mig. Så de är en fin tanke bakom placeringen.
Häromdan bläddrade jag igenom lite gamla anteckningar med låtskisser, texter och andra personliga dagboksinlägg. De flesta texter jag skriver är på engelska, men jag fick syn på en gammal svensk text jag skrev när jag var 16. En text som aldrig blev tonsatt, men som jag kanske kommer tonsätta nu istället.
Byter jag ut ett ord i sista meningen, så är det som att jag skrev den här texten för framtiden, för idag.
Gravstenen är alltså upphängd på en mur. Ifrån platsen kan man se våmmedal. Man kan inte se just vår lägenhet, men man kan tydligen se den lägenhet där mamma o pappa bodde de 2 första åren med mig. Så de är en fin tanke bakom placeringen.
Häromdan bläddrade jag igenom lite gamla anteckningar med låtskisser, texter och andra personliga dagboksinlägg. De flesta texter jag skriver är på engelska, men jag fick syn på en gammal svensk text jag skrev när jag var 16. En text som aldrig blev tonsatt, men som jag kanske kommer tonsätta nu istället.
Byter jag ut ett ord i sista meningen, så är det som att jag skrev den här texten för framtiden, för idag.
Havet står i brand
ett oförklarligt fenomen, det är sant
Måsarnas skrik av fasa
fyller hela världen i dess brasa
Träden står i lågor
de brinner ner och kvar finns bara frågor
om varför inte de får existera
De självklara finns nu inte mera
En ensam säl letar efter föda
bland rester av kroppar från de döda
tvivlar på att livet är värt att leva
Det självklara finns nu inte mera
Jag simmar runt bland strömmar
fast beslutsamma om att glömma
det som inte kommer ske
Varför finns hon inte mer?
Kommentarer
Trackback
