Ett något krypterat inlägg
För snart en vecka sedan fick min familj reda på någonting hemskt. Igen. Tar det aldrig slut?
Därför har jag inte alls känt mig sugen på att skriva. Vi hade en del roliga saker för oss i veckan, men det känns så fake att skriva glada inlägg om vår vardag, när den egentligen inte alls är glad.
Vardagen rullar ju på som vanligt, men ändå inte. För nu finns det ständigt en förbjuden tanke i mitt huvud som jag vet att jag inte borde, inte får, inte SKA tänka. Men ändå ligger den där och trycker. Tänk om?
Jag är väldigt negativ som person. Tror alltid att det värsta ska hända. Men den här gången MÅSTE jag tänka att allt kommer gå bra.
Jag blir arg när folk klagar på sina små futtiga problem. Ytliga problem. Meningslösa problem. Allt känns så jävla otacksamt!
Orättvist. Livet är orättvist. De allra finaste människorna är de som drabbas. De mest godhjärtade är de som får lida.
Cancern är en slug sjukdom. Det gick ju bra förra gången, men den här gången känns det så mycket värre. Bröstcancer känns som rena barnleken i jämförelse med hjärntumörer. I plural.
Ni som inte förstår vem det är som har cancer behöver inte förstå heller. Det betyder bara att ni inte står mig tillräckligt nära för att förstå detta "något krypterade inlägg".
jag är hemskt ledsen gumman. hälsa henne, och om du behöver prata eller vad som helst kan du alltid ringa.
