Sötisbilder
Men annars har vi inte haft så mycket för oss. Dagarna flyter långsamt förbi, men samtidigt fort på nått sätt.
gäller att ha på sig mycket kläder.
Liten "tigerängel".
Adrian har faktiskt börjat stå på alla fyra och gunga fram och tillbaka. Så snart upptäcker han nog hur man ska göra för att krypa på riktigt. Då lär det ju bli fart här i lägenheten!
:)
9 månader!
Natten till idag sov Adrian i sin egna säng ända fram till kl 5! REKORD! Vad är hemligheten bakom detta nya framsteg undrar ni? Jo, ett öppet fönster. Betydligt svalare i hans rum nu. Men ja, det kanske bara är en engångsgrej precis som förra gången då han sov till 4. Vi får se.
I måndags åkte vi till Allum för att träffa Malin o hennes son Isak som är lika gammal som Adrian. Det var jättekul, kändes helt avslappnat redan första gången vi träffades :)
Pojkarna fann varandra direkt :P
Veckan
Förra söndagen gick vi till Ikea o fikade. Där finns det en liten lekhörna som Adrian tyckte var rolig :)
I tisdags åkte jag o Adrian till Åby simhall o badade med Camilla o Rasmus. Det var mysigt :) Mycket uppskattat ifrån pojkarna. Längesen Adrian badade.
I onsdags var Madde här på besök. Henne har vi inte träffat sedan Adrians namngivning! Så det var kul :) får inte ta så långt tid innan vi ses igen.
I torsdags var det Bvc och öppna förskolan. Adrian blir alltid helt slut efter att vi varit där. Kan inte påstå att jag tycker det är kul att gå dit, men jag gör det för Adrians skull.
I fredags gick vi bort till köpstaden och shoppade. Bara Adrian som fick saker såklart :P Han fick sitt första par skor! hur söta som helst :)
Avslutar med ett "DAH!"
Nämligen det han säger på den här bilden:
sötisen!
Ett något krypterat inlägg
För snart en vecka sedan fick min familj reda på någonting hemskt. Igen. Tar det aldrig slut?
Därför har jag inte alls känt mig sugen på att skriva. Vi hade en del roliga saker för oss i veckan, men det känns så fake att skriva glada inlägg om vår vardag, när den egentligen inte alls är glad.
Vardagen rullar ju på som vanligt, men ändå inte. För nu finns det ständigt en förbjuden tanke i mitt huvud som jag vet att jag inte borde, inte får, inte SKA tänka. Men ändå ligger den där och trycker. Tänk om?
Jag är väldigt negativ som person. Tror alltid att det värsta ska hända. Men den här gången MÅSTE jag tänka att allt kommer gå bra.
Jag blir arg när folk klagar på sina små futtiga problem. Ytliga problem. Meningslösa problem. Allt känns så jävla otacksamt!
Orättvist. Livet är orättvist. De allra finaste människorna är de som drabbas. De mest godhjärtade är de som får lida.
Cancern är en slug sjukdom. Det gick ju bra förra gången, men den här gången känns det så mycket värre. Bröstcancer känns som rena barnleken i jämförelse med hjärntumörer. I plural.
Ni som inte förstår vem det är som har cancer behöver inte förstå heller. Det betyder bara att ni inte står mig tillräckligt nära för att förstå detta "något krypterade inlägg".
