Oväntad morsa

Min ursprungliga tanke var att jag absolut inte skulle köpa några barnkläder innan april. Anledningen till detta är att jag är en väldigt negativ människa och aldrig vill ta något förgivet eller ta ut segern i förskott. Jag är snarare den som antar att något ska gå fel och att allt ska skita sig. Det är bara sån jag är som person. Jonathan är den totala motsatsen. Han är plusset och jag är minuset. Det är kanske därför det funkar så bra.
Men nu är det så, att jag faktiskt har brutit mitt eget löfte om att inte köpa några kläder innan april. Jag blev lite shoppinggalen förra veckan och köpte flera saker ifrån tradera. Hittade ett par coola kläder som jag inte kunde motstå.
Den här bodyn är min favorit:



Jonathan får helt enkelt finna sig i att det kommer bli en liten rocker utav den här bebisen.

Igår var vi på auroramöte. Aurora är något man får gå på ifall man känner stark ångest och oro inför förlossningen. Ens barnmorska avgör ifall man måste gå på auroramöten och det är sedan den person på auroran som avgör hur många möten man måste gå på, och ifall rädslan är såpas allvarlig att man måste göra kejsarsnitt.
Jag vill inte göra kejsarsnitt. Men att genomgå en vanlig förlossning är något som jag helst hade velat slippa det med.
Tanten vi fick prata med var iaf hur go som helst. Vi satt och pratade i en timme och fick en ny tid i februari. Jag har fått en massa saker jag ska läsa inför nästa möte, då vi gemensamt ska sätta oss ned och skriva en journal på hur jag känner inför olika bedövningar, ifall olika situationer skulle inträffa och hur jag känner inför förlossningen generellt. Bara det känns mycket tryckare. Då vet jag ju att vem det än är som tar hand om mig när jag väl ska föda, kommer att kunna läsa i journalen och veta exakt hur jag känner och vill ha det. Sen att det kanske aldrig blir som man tänkt sig får man ju räkna med. Det kanske visar sig att jag ångrar mig och inte alls vill ha det så som jag trodde.

Ifall det blir en tjej, så har vi bestämt att hon ska heta Aina. 
För mig är det viktigt att namnet betyder någonting och att det finns någon symbolik bakom och jag vill att man ska kunna säga namnet på svenska, engelska och japanska. Ai betyder kärlek på japanska. Ainas riktiga skandinaviska betydelse är dock "den enda". Jonathans första förslag på namn var Anna. Aina är väldigt likt Anna så även han är väldigt nöjd med Aina. 

Ifall det bli en kille så är det just nu Adrian vi känner mest för. Dock betyder Adrian ingenting för mig. Det är de första killnamn vi har kunnat komma överens om. Vi tycker det är fint. Men något mer än så är det inte. Så Adrian är alltså inte spikat ännu, vi kanske stöter på något annat namn vi känner mer för. 

Då vi har rotade runt massa efter lämpliga namn, stötte vi på ett namn som var så fult, att vi började skämta om att döpa barnet till det. Nämligen Ambrosius. Ambrosius är dock vad vi kallar barnet för just nu. Vi vill inte säga "den" eller "det" när vi pratar om Ambrosius, tycker det låter så hemskt. Så istället för att säga "den sparkar!" så säger jag "Ambrosius sparkar", eller "Ambrosius är vaken". Känns mer personligt. Hehe, bara en av alla konstigheter jag och Jonathan har för oss. :)