Gnäll

Värdelös på att uppdatera bloggen. Kom precis hem från mina föräldrar där vi åt middag och hade fredagsmys. Jonathan försöker natta Bubbi och det verkar gå sådär.

Usch, jag har haft en sådär vecka. Ganska skit emellanåt. Har haft ångest över det mesta. Över framtiden, över det förflutna. Över att hösten närmar sig med stormsteg och det finns ingenting för mig här. Jag blir så arg, ledsen och frustrerad. Varför är det jag som måste offra allting hela tiden?
I tisdagsnatt låg jag vaken timme efter timme. Under dagen hade jag sökt igenom alla KY utbildningar, universitetslinjer och folkhögskolor i närheten men utan något glädjande resultat. Ska jag bli japanskaöversättare så måste jag flytta till Stockholm. Ska jag bli djursjukvårdare måste jag söka till SLU eftersom de är det ända universitet som har den linjen. Utbildningsort - Skara. Ingår visserligen i Västra götaland, men hade jag studerat där, så innebär det att jag hade spenderat 6 timmar om dagen på resande fot. 3 timmar dit och 3 timmar hem. Inte värt det. Jag hade knappt haft tid att träffa min son.
Det känns försent att satsa på musiken. Sedan gymnasiet har jag inte utvecklats någonting. Snarare gått bakåt.
Var det verkligen värt att gå estet-musik? Vad har det gett mig? Ett tag ville jag ju bli ljudtekniker eller producent.. men min "hemma studio" har inte fungerat på flera år.

Jag har lusläst hela GUs utbud men det finns INGENTING jag vill studera här! Jag vill verkligen inte plugga någonting bara för pluggandets skull! Jag vill plugga något som jag tycker är intressant och som jag vill jobba med resten av livet!

Det känns som jag sitter fast här. Vilket jag gör också. 
Den 15 april närmar sig. Då måste jag ha bestämt vad jag ska söka till. Men det kommer ju inte ploppa upp någon ny linje helt plötsligt. Jag vet ju vad som finns och jag vet att jag inte vill läsa nått av det. Så nu mår jag bara illa av att tänka på framtiden och på mina mammadagar som försvinner en efter en.  

Jag förbereder mig för ännu en sömnlös natt.

Kommentarer
Postat av: Lisa

Fina Malin! Jag känner med dig!! Visserligen är din situation inte som min, med tanke på att du har Adrian, men jag vet vad du går igenom med all framtidsångest och det förflutna som hela tiden påminner om hur saker och ting hade KUNNAT vara. Det är fan inte lätt!

Varm kram Lisa

2010-02-04 @ 13:35:56
URL: http://www.flisah.blogspot.com

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0