Tankar
Mamma fick aldrig se sitt barnbarn springa.
Hon fick aldrig höra honom prata.
De nya tavlorna i vardagsrummet fick hon aldrig se.
Men de som hänger i köket har hon sett.
De här gamla byxorna har hon sett mig använda.
De här nya byxora jag hittade på rean hann hon inte se.
Mamma såg den gamla bloggen. Hon tyckte den var fin.
Det här nya utseendet fick hon aldrig se.
Den här serien, den brukade mamma titta på.
Den här filmen, den ville hon se. Men det blev inte av.
Langoskvällen blev inte heller av.
Inte heller den där ridhelgen vi pratade om förra året.
Förra året när jag bara ville komma ifrån lite.
Jonthan är iväg och hämtar mattan vi har beställt från Jotex.
Den mattan kommer mamma aldrig att få se.
När ska dessa tankar försvinna? När det gäller allt, ALLT i min vardag, så tänker jag på det här sättet.
Mamma fick tack och lov aldrig uppleva hur släkten rasar samman.
Men tänk om hon ändå upplever?
Ändå ser?
Då gråter hon i förtvivlan.
För allt hon ville, var att vi skulle vara tillsammans.
Jag vet inte, det är över 18 år sedan min pappa gick bort och jag tänker fortfarande ibland på alla han inte fick träffa, allt han inte fick se och allt vi inte hade en möjlighet att prata om. Skillnaden är att nu känns det bara sorgligt och det gör inte lika akut ont i själen att tänka på det.
Förstår verkligen att det är svårt så in i helvete jobbigt. Gör bara ditt bästa, så är jag säker på att Marina skulle vara stolt över dig, var hon än är.
Förstått det rätt så finns din mamma inte i detta liv mer? Min mamma dog 25 nov 2007 men jag har fortf inte kommit vidare, fattar det knappt än, helt sjukt o konstigt o ledsamt o leva utan sin mamma, förstår dig precis! Men tänk på att din mamma alldeles säkert vill att du skall vara lycklig och glad, visst blir man ledsen av o tänka allt hon inte får vara med o uppleva här, men man får tänka tillbaka o tänka på allt man fick uppleva o göra med sin mamma istället, o på något konstigt sätt så känner iaf jag att mamma ser allt, då barnen även sagt konstiga saker om att mormor va här..... :) läskigt men samtidigt skönt o höra:) oj förslåt va långt det blev. men jag förstår o man får vara ledsen men man måste vara glad också!
