Likgiltighet
3 veckor och 6 dagar sedan jag skrev. Låter nästan som början på en bikt. Ni vet "It's been 5 months since my last confession"
För 3 veckor och 6 dagar sedan förberedde jag mig för en resa till Sicilien. Det visste jag inte då, men den resan skulle komma att bli den roligaste resa jag någonsin gjort. Jag trodde att jag sedan skulle komma hem och fylla bloggen med alla roliga och sjuka historier ifrån resan, men nu blir det inte så.
För 3 veckor och 6 dagar sedan levde mamma.
Folk undrar hur jag mår. Folk ringer, folk skriver sms och alla frågar de samma sak. Eller det är för det mesta inte bara folk, utan det är mina älskade vänner, men det spelar ingen större roll vem det är som ställer frågan. För den är alltid lika svår att svara på.
Just nu går jag omkring i likgiltighet. Ifrån början var det nästan enbart ilska, men nu är den inte lika stark längre. Ibland kan jag känna hur den enorma sorg jag går och bär på vill komma upp till ytan. Jag får en klump i halsen, ögonen börjar tåras och jag får ont i magen. Men när det händer börjar jag bara tänka på hur orättvist det är och jag kan snabbt hitta tillbaka till ilskan igen. Ilskan som sedan slår om till likgiltighet.
Jag var med på begravningsbyrån för någon vecka sedan och valde ut kista, urna, skrev dödsannonser med mera. Mormor grät och pappa grät. Jag var bara helt likgiltig. Känns hemskt och hjärtlöst.
Jag har inte bara förlorat min mamma, utan min bästa vän. Vi gjorde allt tillsammans. Tränade, shoppade, fikade, lunchade, tjötade i mängder, stöttade..
Om 10 dagar äger begravningen rum. Jag vill bara få det överstökat. Jag är rädd för hur jag kommer reagera. Jag har ju fram tills nu lyckats tränga undan sorgen och det har jag ju gjort av en anledning.
Mamma hade blivit världens bästa mormor. Hon pratade så mycket om allt hon skulle hitta på med Adrian. hon var dessutom den enda som blev glad när hon fick höra att jag var gravid. "Det kommer bli ett underbat barn" skrev hon till mig på msn. (jag var ju i Japan) Det är så orättvist att hon inte får uppleva Adrians uppväxt. Och det är så orättvist att Adrian inte får uppleva att ha världens bästa mormor.
Jag har så mycket sms, mail, brev, bloggkommentarer o sånt kvar från mamma. saker som gör att hon fortfarande lever för mig. förnekelse? kanske det.
(Ett sms)
Mamma
06-mar-09 21:16
Hur är det med min älsklings tös?
Har inte pratat med varandra på
flera dagar. Vi kanske kan träffas
nästa vecka om vi båda är lediga,
jag jobbar i helgen. Kram
"Flera dagar". Nu kommer vi aldrig kunna prata med varandra igen.
I onsdags fanns annonserna i gp. 7 stycken. Lär bli väldigt mycket folk på begravningen. 
Nyår 2009
Jävla cancerhelvete! Jag kommer med största sannolikhet gå samma öde till mötes.
