Tankar
Mamma fick aldrig se sitt barnbarn springa.
Hon fick aldrig höra honom prata.
De nya tavlorna i vardagsrummet fick hon aldrig se.
Men de som hänger i köket har hon sett.
De här gamla byxorna har hon sett mig använda.
De här nya byxora jag hittade på rean hann hon inte se.
Mamma såg den gamla bloggen. Hon tyckte den var fin.
Det här nya utseendet fick hon aldrig se.
Den här serien, den brukade mamma titta på.
Den här filmen, den ville hon se. Men det blev inte av.
Langoskvällen blev inte heller av.
Inte heller den där ridhelgen vi pratade om förra året.
Förra året när jag bara ville komma ifrån lite.
Jonthan är iväg och hämtar mattan vi har beställt från Jotex.
Den mattan kommer mamma aldrig att få se.
När ska dessa tankar försvinna? När det gäller allt, ALLT i min vardag, så tänker jag på det här sättet.
Mamma fick tack och lov aldrig uppleva hur släkten rasar samman.
Men tänk om hon ändå upplever?
Ändå ser?
Då gråter hon i förtvivlan.
För allt hon ville, var att vi skulle vara tillsammans.
Fixat!
Blev ganska nöjd, men det kan hända att jag ändrar på lite småsaker.
Random
Jag kommer ofta på mig själv med att formulera blogginlägg i huvudet. Kanske som ett försök att få grepp om alla tankar som virvlar runt. Eller kanske är det bara för att jag egentligen har så mycket jag vill skriva, men inte förmår till att göra. Flera gånger så ar jag gått in, tryckt på "skapa", men sedan bara klickat ner fönstret och försökt förtränga att jag ens försökte.
Vi har trots allt gjort väldigt mycket saker den här sommaren. Mycket som jag inte har berättat men som jag ändå vill dela med mig av.
Jag har ju läst en sommarkurs t ex. Igår skickade jag in slutprojektet, som jag dessutom blev väldigt nöjd med. Jag är stolt över att jag har orkat med kursen trots att mina känslor ibland har gjort uppror. Jag läste kursen "djurparksdjurens beteende" och har nu fått massor med inspiration och vilja att jobba med djurskydd och etologi. Men samtidigt är det fruktansvärt jobbigt eftersom vägen dit är lång och jag kom inte in på den utbildning jag trodde att jag skulle läsa nu under hösten. Jag kom inte in eftersom man prioriterar de som inte har klarat av gymnasiet. Vad har jag då kämpat för? Har man gett upp och inte varit stark nog att kämpa sig egenom gymnasiet så ska man väll inte få förtur sedan? Blir så förbannad.
Jag orkar inte lägga upp alla fina bilder från sommaren, men lite kan man se på facebook:
Vet inte om man måste vara inloggad eller inte för att se albumet dock.
Nu har det gått 2 månader sedan mamma dog. För 1 år sedan hade vi Adrians namngivning och jag hade aldrig någonsin kunnat tro att livet skulle se ut såhär bara 1 år senare.
Adrian inte bara går nu, utan han springer också. Han kan även säga flera ord. Det är så jobbigt att mamma inte får uppleva något av det här.
Österlen 2 aug 2010
För övrigt känns ju bloggen väldigt out-off-date. Men orkar inte ändra på den. Men samtidigt så känner jag inte för att skriva i den när utseendet känns så fel numera.
