En liten update
Fredagen
Åkte först till Lindome med Adrian. Han skulle ju spendera sin helg hos mormor o morfar. Lite sorgligt att säga hej då. :(
Orkar inte dra igenom hela resan i detalj, men vi var iaf på vandrarhemmet Zinkensdamm i Stockholm runt 5 tiden. Efter att ha kommit iordning lite i rummet, och efter att ha käkat pizza, var det dags för kvällens föfest. :)
Vandrarhemmet T-banan
Plattan Och tillsist på en rockbar
Alla var tråkiga och åkte hem tidigt ifrån rockbaren, men jag och Joanthan festade vidare :)
Lördagen
Dagen då Muse spelade! Vi är båda jättenöjda med konserten. Dock hade jag nog föredragit ståplats den här gången. Tecken på att man börjar bli gammal kanske?
Det var en salig blandning av låtar ifrån alla deras skivor som spelades.
Exogenesis: Symphony, Part 1: Overture
Uprising
Resistance
New Born
Map of the Problematique
Supermassive Black Hole
Guiding Light
Interlude
Hysteria
United States of Eurasia
Cave
Unintended
Undisclosed Desires
Starlight
Plug In Baby
Time is Running Out
Unnatural Selection
Stockholm Syndrome
Knights of Cydonia
De spelade en pianoversion av Cave, grymt bra. :) Roligt att de spelade några av Jonathans favoriter och några av mina. :)
Tog mängder med bilder, långt ifrån alla blev bra.
Efter konserten åkte vi först tillbaka till vandrarhemmet, mötte sedan upp Vanessa, vilket var väldigt roligt. :) Var så himla längesen vi sågs, så vi hade mängder att prata om. 
KTH hade studentfest, så där var vi. :) Dock stängde de alldelles för tidigt så jag och grabbarna avslutade vår kväll på Max. 
Söndagen
Vi åkte hem till min farmor i Saltsjöbaden och var där till på Måndagen då vi åkte hem igen!
Hann träffa min kusin också, vilket var kul.
Det var den Stockholmsresan det. Ja, en väldigt snabb version av resan iaf. ^^
Trött
klockan är efter TIO!!
jag har så mycket jag vill skriva om, vill berätta om hela vår helg i Stockholm, men har inte haft tid. och nu har jag ingen ork. så de får bli imorn kanske. :)
men en liten bild ifrån resan kan jag bjuda på
Så orättvist!! >_<
När vi skulle köra till babysimmen idag stod poliserna och mätte hastigheten, strax innan en 70 skylt. Det visade sig att Jonathan kom farandes i hela 59 km/h!! Ja, på en 50 väg visserligen, men som sagt, på det stället brukar man änna börja ladda upp för att köra i 70.
1500 kr kostade detta kalas.
...
Dagligen ser man traffikanter som kör som idioter. Jag vet flera i min närhet som kör väldigt mycket för fort större delen av tiden de sitter bakom ratten.. Men åker de fast? Nej! Var är polisen när de riktiga fartdårarna är på gång?
Detta var ju en himla trevlig liten överaskning för oss nu när vi åker till Stockholm imorn. Julen är ju inte heller så långt borta.
Dock var det lite tur i oturen. Hade jag suttit bakom ratten hade det kanske blivit ännu värre..
Nog om detta!
Idag kom Izabelle på besök! :) Det var så himla längesen jag träffade henne! Sist hon såg Adrian var han under en vecka. Så man kan ju säga att han har växt väldigt mycket sen förra gången hon såg honom!
Vi tog en promenad och hade det allmänt trevligt. :)
Imorgon åker vi till Stockholm för att se Muse!
Kommer hem igen på Måndag. :)
Halli Hallå
Något annat som är väldigt trevligt är att bilen besiktades idag och gick igenom utan större problem. Så den gamle bilen får ni se upp för ett helt år till! Hehe
Har tagit så himla många fina bilder de senaste dagarna. Hade velat lägga upp allihop och skriva "Titta! Titta va fin vår pojk är!!". Men det hade blivit för många bilder. Men några stycken måste jag allt visa upp.
Kvällsgos med pappa.
Stora blå ögon
Idag gick vi på promenad i höstvädret.
Imorn blir det babysim igen. :)
Haha..
Så de kan gå
Igår var det exakt ett år sedan jag satt på en toalett i Japan och grät.
Jag tyckte hela livet var förstört.
Kände mig ensammast i hela världen.
Jag var arg.
Ledsen.
Men det var innan jag hade träffat dig.
Vår finaste lille prins Adrian.
Sprutor!
De första gick helt utan problem, men sen när den andra, mer smärtsamma kom, började han såklart skrika. :(
Jonathan fick hålla honom för jag tycker det är för sorgligt.
Nu ligger han iaf och sover.
Här kommer en komisk bild jag tog för någon dag sen:
Haha, kolla Adrian!
Hyssna
Funkade hur bra som helst. :)
Jag insåg att vi inte har några fina bilder på Adrian med hans kusiner, så jag försökte fånga dem på bild idag. Jag fick flera fina bilder på Adrian och Kevin, men ingen med Sebastian. :/
Imorgon ska Adrian få sina 5 månaders-sprutor. Det är ju för hans bästa, men jag tycker ändå det är så himla sorgligt. Man kan ju inte förklara det för honom.. så han sitter där, glad och helt ovetande om vad som kommer hända.
Han skrek jättemycket förra gången. :(
Bubbi 5 månader!
Vi fick ett väldigt snabbt besök av Adrians farfar som kom för att lämna en 5 månaderspresent. Han fick en egen stol med tillhörande bricka och sittinlägg ifrån Ikea. :) Vi hade faktiskt bestämt att vi skulle gå ner till Ikea idag för att köpa det själva, men så behövde vi inte det. Va bra :)
Vi gick ändå ner till köpstaden och köpte en fleeceoverall i strl 68. Blev också att vi köpte ett överkast till våran säng. Blev jättefint!
5 månader - stora killen! Då kan man ju läsa tidningen själv, sittandes i sin egna stol!
Men Adrian är som jag, och blev bara upprörd av att läsa tidningen:
Vilket resulterade i totalförstörelse:
Hehe
En annan nyhet är att vi faktiskt kunde ha honom i vagnen idag utan större problem! Yeey! :)
Sittvagn + napp gjorde susen! :)
Fredag
Jonathan har tentor nästa vecka, så han behöver plugga i lugn och ro. Jävla skitväder dock. Tog en snabb promenad när jag kom hem, men mina skor läcker så det fick jag ju ångra.
Ikväll kommer idol. Förra året var jag ju i Japan vid den här tiden, så jag missade hela den säsongen. Jag har inte varit så jättenoga med idol innan, men herrejävlar vad utanför jag har känt mig tack vara att jag inte såg förra året. Johan Palm hit, Lulu dit, etc etc. Jag har inte kunnat hänga med i snacket alls. Så iår missar jag inte ett ända avsnitt! :P
Om exakt en vecka åker vi till Stockholm för att se Muse! Då ska Adrian vara hos sin mormor o morfar hela helgen. När vi bokade in detta tänkte vi att Adrian kommer vara 5 månader när det väl är dags att åka. Stora killen! Men nu när det snart är dags känns det jättetungt. Han känns fortfarande så liten. Vi har aldrig varit ifrån honom så länge, så det kommer nog bli jobbigt. Vår lilla Bubbi.
Abortmissbrukare?
Det var något jag aldrig hört talas om innan. Tydligen kan man missbruka det mesta nu för tiden. Läste på aftonbladet om denna abortmissbrukande kvinna.
Jag har så mycket blandade åsikter kring abort. Jag är inte emot fri abort, men jag tycker verkligen att abortgränsen borde sänkas. Hur lång tid behöver man egentligen för att inse att man är gravid? Jag var i v 16 när jag kom hem ifrån Japan. Jag kände då att jag inte kunde göra abort med gott samvete. För mig kändes en eventuell abort som att jag skulle ta död på mitt egna barn. Men det är svårt att sätta en gräns på när fostret blir ett barn. Det är ju något som man själv får komma fram till.
Men allvarligt talat? Abortmissbrukare? Den människan är inte frisk i mina ögon. Bara för att man idag kan välja att göra det valet, behöver man ju inte använda det som preventivmedel. De flesta som gör abort verkar dessutom må väldigt dåligt efteråt. Det är ju ingenting man kan välja att få ogjort direkt
Jag vet att man inte kan sätta en gräns på hur många aborter man får lov att göra under sin livstid, men efter att ha läst den artikeln funderar jag på ifall det ändå hade varit det bästa.
Sen läste jag ju också för inte så längesen, om en kvinna som valde att göra en abort då hon fick reda på att det var en liten flicka hon gick och bar på..
Dir en grey har skrivit en låt om abort. Den kanske kan ge folk en tankeställare.
Den är ju på japanska, men här kommer en liten översättning:
Svensk översättning
Ett foster är resultatet av oansvarliga vuxna
Här är jag
utan namn
jag vet inte ens varför jag är här
jag vet inte ens
om jag bara kommer leva i några månader
Jag vill bli älskad, jag vill bli född.
Jag stirrade på insidan av min mammas kropp
Det var den andra månaden utav medvetande
då jag kände något snabbt.
Jag kan fortfarande inte göra någonting
nu kommer det in en plugg
Jag skrapades ut ofulländad. Smärtan går genom hela min kropp
Min mammas skrik gör ont i mina öron
Personer i vita rockar plockade upp mig
i deras grymma ögon kan jag se mig själv,
täckt i blod och utan högerarm
de lindade in mig i svart plast
Medan jag förlorar medvetandet, försöker jag lugnt tänka
Om du kan älska mig trots att jag är deformerad, så är jag nöjd.
Jag kan inte förlåta dig.
Om du inte kan älska mig så som jag är, så är det bäst att jag dör.
Därför gråter jag inte som en nyfödd bebis, utan sover istället i tystnad.
Bara en gång skulle jag vilja känna min mammas kärlek med min hand
Det här skulle kunna vara kärlek
Jag vet inte
Tack så mycket
Dörrens stängdes tätt och kommer aldrig att öppnas igen.
Men jag måste vara din i framtiden.
Titta och lyssna gärna på låten, nu när ni vet vad han säger.
Puuh, den där översättningen tog tid! Bra övning dock. :)
Groda
Veckorna går så himla fort! På lördag är Adrian 5 månader!
Han är jätteduktig med sina smakportioner. Han äter både broccoli, potatis och morot med god aptit! Men den klara favoriten än så länge är banan. Det fullständigt slukar han.
Nu är både jag och Jonathan helt genomsvettiga, för vi har precis druckit var sin stor o varm kopp chai te. Har bränt min tunga dock så nu svider de sådär härligt.
Yes!
Jag vet inte, de kanske blev lite töntigt, men det ser ju fan så mycket roligare ut nu än innan iaf :)
Nu ska jag göra en sallad till den paj som Jonathan har lagat.
Bubbis first love
Visst är de söta? Caylie och Adrian. :)
Man var ju bara tvungen att ta kort.
På bilden tycker jag de ser ut att vara ungefär lika gamla, men i vaket tillstånd tycker jag det är jättestor skillnad på dem. Adrian är 3 månader äldre, men tycker som sagt att det inte ser ut så på bilden. Aja, söta är de iaf :)
Jag träffade Vici (mamma till Caylie) och Josefin i Slottskogen idag. Fint väder men lite kallt. Josefin har inte fått sin lille än, ska bli spännande att se nästa år vad det är för liten parvel som ligger o gömmer sig i magen.
Camilla och hennes lille Rasmus kom lagom till när cafét stängde, så han inte träffa henne så mycket idag, de va synd. Men vi får ha en träff snart igen! :)
Så himla tröttsamt bara att Adrian hatar att åka vagn! Jag har verkligen tröttnat på det nu. Jag vill också kunna gå på promenad utan att vara omringad av barnskrik. Det är ju även jobbigt för honom. Bytte till sittvagnen idag, men det hjälpte inte. :/
Uteritten
Vi red i 3 timmar, så träningsvärk kommer jag garanterat ha imorgon. Just nu är det mest rumpan som gör ont.
Jag behöver egentligen inte skriva så mycket mer, kan lägga upp lite bilder istället :)
Jag o Katla
Mamma och Ràk
Söta kattungar
Vi red på Madkullens Islandshästar :) Första gången vi red där, men inte den sista.
Söndag
Nu för tiden känns det alltid så konstigt när jag är ute o "ränner" på kvällarna. Bara att sitta på spårvagnen och lyssna på sin mp3 känns.. speciellt. Det är precis som att jag för tillfället glömmer bort familjen där hemma och är helt inne i mitt gamla, ungdomliga liv. Glömmer bort familjen gör jag givetvis inte, de finns ständigt i bakhuvudet, men en del av mig blir mitt gamla jag igen. Det jag som bara hade tankar om resor, Japan, studier, kompisar och fester i huvudet.
Imorgon blir det uteritt på islandshäst. Jag har längtat efter det här länge nu, så jag hoppas verkligen vädret blir fint!
Längesen jag laddade upp en bild nu, så här kommer Adrian i sin fina mössa:
En nyhet är att Adrian har börjat fatta tycke för napp nu. Igår natt hade han napp ibland, vilket är väldigt skönt för mig som annars måste fungera som en mänsklig napp.
Förr ratade han nappen och puttade ut den med tungan så fort han kände den. Han är fortfarande väldigt skeptisk, men ibland går det:
Visst är han söt med sin napp? :)
Dock ska vi vara noga med att han bara får den när han ska sova. Vi vill inte att han ska ha napp i munnen jämt.. har en kusin som aldrig kan vara utan sin. Pratar knappt för han är alltid upptagen med att suga på sin napp!
Ett seriöst inlägg
Det jag tycker om minst med att vara en ständig besökare utav aftonbladet, är att jag oftast mår så dåligt utav det jag läser. Så fort det står någonting om ett barn eller ett djur som råkat illa ut, så vet jag att jag inte borde trycka där. Men det gör jag alltid ändå. Dock brukar jag aldrig gå in någonstans där det står "varning för starka bilder".
Förr var det utan undantag då djur farit illa som jag brukade bli mest påverkad och ledsen. Alla som känner mig vet att jag är en enrom djurvän. Men nu är det även artiklar där framförallt bebisar är inblandade som jag blir ledsen. Det är ju inte så konstigt, för jag tänker ju direkt på Adrian då jag läser sånt.
Ett exempel är ju i somras, då en pappa glömde sin 11 månaders bebis i bilen. Det var en varm sommardag så bebisen dog. Då ser jag framför mig hur Adrian sitter i bilen och skriker. Han är rädd och förstår inte varför han är där ensam. Han förstår inte heller varför det börjar bli så varmt och varför han får svårt att andas. Tillslut orkar han inte längre.
Det var bara ett av alla exempel.
Jag är så himla rädd för att det ska hända Adrian någonting! Jag vill skydda honom ifrån allt, men jag vet att det inte går.
Det blev ett seriöst inlägg idag.
Trevlig fredag igen :)
Men hur kommer det sig att jag alltid känner mig yngst, även om jag inte är det? Är jag så barnslig och omogen? Jag har väll aldrig direkt tänkt på det förut eftersom alla i packet är likadana på det sättet, men nu har jag ju börjat umgås och träffat lite nya människor. Missförstå mig inte nu, det är inte så att jag tycker folk känns gamla och tråkiga. Det är bara det att jag känner mig så.. omogen. Jag är väldigt mogen på ett sätt - jag är en mamma och jag är det jäkligt bra. Men på andra sätt har väll jag råkat fastna någonstans. :P Om sanningen ska fram så skrattar jag fortfarande åt bajsskämt, men allra mest skrattar jag åt mina egna skämt.
Det har iaf varit riktigt roligt att träffa fler unga mammor. Jag känner att jag har bondat mer med vissa och mindre med andra, men så är det ju alltid. Man kan inte bli bästa kompis med alla man träffar. Men vill gärna lära känna alla lite mer och träffas fler gånger. :)
Saknar packet! Men imorgon får jag träffa en del av er iaf :)
Frisk! :D
Imorn ska jag o Adrian till Slottskogen igen (hoppas jag inte hamnar på hisingen den här gången också..) för att träffa lite unga mammor. ska bli kul :)
På lördag ska jag hem till helena, det ska också bli kul.
På måndag ska jag rida uteritt med mamma o svärmor. Nu var det jättelängesen jag red och jag saknar det verkligen! Nu är jag ju helt återställd efter graviditeten och förlossningen, så nu är det äntligen dags! Ber till vädergudarna för fint väder..
Sjuk :(
Min hals känns som sandpapper och jag kan känna pulsen i mitt huvud. Har pyttelite feber också, så det är synd om mig idag. :(
Tänkte bara skriva det. Nu ska jag återgå till att ligga i soffan och gnälla.
Inbrott i vår källare!!!
Vårt hänglås var orört. Det hade inte spelat någon roll ifall vi hade de största låset i hela världen, för de hade knipsat sönder själva öglan som låset sitter fast i. Alltså, de hade gjort sönder själva dörren! Alla våra kartongeer var öppna och innehållen var utraffsade på golvet. Jag såg mina barndomsprylar och privata saker som låg helt synliga på källargolvet. De hade skoningslöst raffsat igenom alla våra prylar på jakt efter nått med ekonomiskt värde. Något annat förutom det PA system som antagligen hade lockat dit dem från början. Jonathan hade nämligen ett PA system värt 4000kr ståendes där nere. Men något mer än det verkar de inte ha snott. Men det handlar inte bara om det. Materiella ting och pengar är ju en sak. Men den känsla jag fick då jag såg alla våra öppnade kartonger, och alla mina prylar, den känslan kommer nog sitta i ett tag. Jag känner mig både arg och ledsen. Jag känner mig utnyttjad och exploaterad. Någon har rotat omkring bland mina saker. Saker som kanske inte har något ekonomiskt värde, men som betyder mycket för mig sentimentalt. Giriga, jävla människor utan skam i kroppen!! Det är så fruktansvärt fult och egoistiskt gjort!!
Adrians bilbarnstol som han fick i namngivningspresent låg utanför vårt källarrum. De hade iaf inte tagit den. På den inplastade stolen hänger det ett kort.
" Välkommen till världen Adrian, vi älskar dig. Från Farmor o farfar"
Kanske kände de en liten gnutta av skam i kroppen, och valde att inte sno stolen. Eller så var de bara helt ovetande om hur mycket den var värd.
Vi har polisanmält händelsen, men det där PA systemet har nog sålts vidare för längesen. Det som stör mig mest, är att inte dörren till själva källaren var uppbruten, så det måste alltså vara någon som hade nyckel dit in. Någon i området. Kanske till och med någon i vårat trapphus?? För de har uppenbarligen sett PA:t och bestämt sig för att sno det. De har alltså vistats där nere innan och lagt märke till det. Jag brukar alltid vara misstänksam mot människor och tro det värsta om alla. För i detta samhälle krävs det att man är misstänksam. I detta samhälle får man inte ha sina barndomssaker orörda. I detta samhälle våldtas 10-åriga flickor av jämnåriga killar på skolgården! I detta samhälle ska Adrian växa upp i.
Trevlig men stressig fredag
Jag körde på söderleden och höll ständig uppsikt efter någon skylt där det stod järnbrottsmotet. Jag körde och körde.. körde lite till. Tillslut körde jag förbi Frölunda torg och kom till en lång tunnel. "Hmm... va är de här för tunnel? Körde Jonathan igenom den när han körde oss till Slottskogen för en månad sen? Har inte för mig det.. Men jag har ju fortfarande inte sett skymten av järnbrottsmotet.. " Kort därpå uppenbarar sig Älvsborgsbron och jag befinner mig plötsligt på Hisingen!
fan fan fan fan fan!
Klocken börjar närma sig 13.00, tiden då jag skulle träffa de andra mammorna.
Så jag fick ringa Jonathan som fick gå in på eniro och kolla upp vart fan jag hade hamnat. Han fick sedan guida mig hela vägen till Slottsskogen!
Så härmed önskar jag mig en GPS!
Väl där hade vi himla trevligt iaf :) Det var roligt att träffa två mammor i min ålder. Båda bebisarna var yngre än Adrian. Adrian.. han var inte på sitt bästa humör idag. Gallskrek större delen av tiden, så det var lite jobbigt. Men vi ska träffas igen, så jag hoppas han är på bättre humör då! :) Han var övertrött men ville ändå inte sova.
Jag hittade iaf min väg hem. Hem kommer man alltid. Nu är jag hungrig, Adrian ligger och sover och Jonathan lagar mat. :)
Jag hade tänkt ta lite kort idag, men glömde ta med mig kameran. :(
Farväl krabba, hej groda
- Med inspiration från Asien!
För exakt ett år sedan togs den här bilden:
Då var jag i Kyoto, Japan och det var så jävla varmt.
Jag saknar Japan.
Det går nästan inte en dag utan att jag tänker på det.
Idag var det kursavslutning på babysimmet. Adrian är bara 4 månader men har redan tagit sitt första märke:
Nu är han ingen krabba längre, nu är han en groda. Eller ja, om två veckor så är han en groda. :)
Vi var precis på öppna förskolan och kikade in. Bubbi fick träffa lite andra bebisar, men alla var äldre. De flesta kunde krypa och ett par kunde nästan gå.
Jag vet inte om jag kommer gå dit så ofta.. men den 5/11 .. tror det var den 5/11.. kl 10.40 ska Adrian bli fotograferad. :)
