Låt mig dö
så fruktansvärt jävla ont.
ta bort smärtan någon
kan inte skriva mer nu. nu åker vi in.
http://malinijapan.bilddagboken.se/
Det var över en månad sen jag skrev något här, och det är ju lite skit. Jag har svikit mina läsare! :P
men ni får gå i på min nya bilddagbok istället, för det är där jag är aktiv.
http://malinijapan.bilddagboken.se/
Mata ne!
The land of sushi
Fast nu.. nu är man inte så kaxig längre. Jag känner mig allt annat än redo. Jag kanske skulle ha pluggat hemma ett halvår till och åkt efter det.. för att få ut så mycket som möjligt av min resa borde jag kanske ha haft lite mer erfarenhet utav språket.. och skriften. Jag tvivlar inte en sekund på att jag kommer lära mig jättemycket, men frågan är ifall jag inte har förväntat mig att lära mig ännu mer.
Ok, just nu låter det nästan som att jag redan vart där. Jag vet ju faktiskt inte hur mycket jag kommer lära mig så jag kanske inte ska ta ut "förlusten" i förskott.
Jag är hispig och nervös för en jävla massa saker som kan tänkes hända, lr inte hände.
Tänk om mitt baggage försvinner? Tänk om jag står som ett jävla Svensson-fån vid rullbandet o väntar, men så kommer det ingen väska? Vad fan gör man då?
Tänk om jag inte hittar min transfer och jag uppnår en form utav panik som kan tänkas bidra till att jag blir anhållen för försök till terroristdåd.
Tänk om jag går vilse i denna enorma stad och inte hittar tillbaka till min lägenhet utan måste sova på nån jävla bänk nånstans med enbart noriblad som täcke?
Tänk om jag kommer försent första skoldagen och inte vågar gå in pga att lektionen redan har börjat?
Tänk om jag glömmer nått jätte, jätteviktigt! Som tex otrivin.. lr ipren.
Tänk om jag råkar krympa alla mina kläder när jag ska försöka mig på den så svåra och ack så ädla konst det innebär när man tvättar.
Tänk om saknaden efter Jonathan blir för stor.
TÄNK OM JAG INTE TRIVS OCH BARA SITTER O VÄNTAR PÅ ATT DAGARNA SKA FÖRSVINNA!?
Ett problem ur vägen!
I tisdags hade jag min andra uppkörning I Kungsbacka den här gången. Redan innan kände jag att jag hade gett up och att det nästan inte var någon mening att ens försöka. Jag skulle ju ändå inte klara det. Det var jag helt övertygad om. Men vet i vad? Trots att jag var sjuk och sleten som ett as efter Hultsfred så klarade jag det!
"Malin. *paus* Du är godkänd."
"VA?? Men jag klantade mig ju jättemycket? Hur fan kan du godkänna mig?"
"Ja det gjorde du, men det var ändå klart godkänt. Men varför, varför krånglar du till det så?"
Det var en stor, bastant och härlig gubbe jag hade den här gången. Ingen jävla surkärring.
Så nu mina vänner, nu får ni se upp på vägarna.
Det första jag gjorde efter att jag kommit hem efter uppkörningen, var att ta bilen till Hyssna. Herrejävlar vilken glädje de var i min körning! Dock tycks min glädje tillföra en ökning utav vårdslösheten.. aja, det är nog bara i början det är så.
Hultsfred var för övrigt skitroligt, precis som förväntat :) Okar inte skriva ner alla fyllehistorier och alla konserter, men kul var det iaf!
Hoppas ni får en riktigt go midsommar!
3 veckor har gått.
Imorgon åker jag till Hultsfred. Detta har jag sett fram emot i ett halvår nu! Det som är jäkligt dumt är att min mor lades in på sjukhuset idag. Hon ska opereras imorgon. Ifrån början hade läkarna räknat med att operationen skulle genomföras runt midsommar, men så vart det alltså inte.
Jag hade velat vara hemma under hennes operation. Känns skit att jag inte kan vara här och stötta henne. Martin sa en väldigt passande sak igår "Hon ska inte genomgå en operation, utan en amputation". Och ja, det är ju faktiskt sant.
För att byta ämne så har jag nu börjat bli riktigt nervös. Försäkring, CSN bidrag, flygbiljetter, transfer etc etc. Allt sånt håller jag på att fixa med nu. Jag har nog inte riktigt insett vad det är jag ska göra. Jag kommer att vara helt ensam med enbart mig själv "to rely on". (Damn it, kan för tillfället inte komma på den svenska motsvarigheten.) Jag kommer inte ens kunna ha en mobil där. Så ifall jag skulle gå vilse i Tokyo kan jag alltså inte ringa till morsan o be henne gå in på hitta.se för att sedan kolla upp den gata jag för tillfället står på, och sedan guida mig till rätt ställe. (Ja, detta har hänt ett par gånger, jag har inget lokalsinne över huvud taget.)
För att byta ämne igen så har ett par av mina tidigare inlägg handlat om kärlek. Eller snarare den förvirring jag kände kring ämnet. Nu 3 veckor senare kan jag ju berätta att jag och Jonathan, som ifrån början enbart var en kollega ifrån Metro, numera är ihop. Ett metropar med andra ord! ^^, Yeeey!
Varmt som fan är det ute! Det har det ju varit ett bra tag nu! :) Gött! Fast ja, ni kan ju försöka tänka er hur mina fötter luktar efter att ha jobbat i minst ett pass.
Gå nu ut och lek i solen alla barn! För tro fan att det kommer börja regna snart. Det ska regna i minst en dag på Hultsfred. Min vanliga jävla otur. Fyyy. Jaja, nu måste jag packa inför morgondagen. (^_^)v
Att sakna någon is a bitch.
Om en vecka ska alla essäer och sånt vara inskickat, så efter det har jag mer tid.
Den första juni kommer jag vara så grymt lycklig ifall jag lyckas ta mig igenom allt det här o får godkänt i kurserna. Då är de fan party!!
Igår var jag ute en snabbis med Izabelle o lite folk. Vi insåg till vår stora sorg, att det mycket väl kan vara sista gången innan december som vi ses! På tisdag åker hon till Pisa för att studera italienska. Fan, hon kom ju precis hem ifrån London ju. :( Men i alla fall, hon vet inte hur länge hon ska stanna. Kan bli så att jag hinner åka till Japan innan hon kommer hem igen, o därmed ses vi ju i sånna fall inte förens i december.
Fast jag är grymt taggad på att åka ner o hälsa på henne någon gång! O hon kommer säkerligen hälsa på oss här hemma kan jag tänka mig. Eller ja, Mikael i alla fall. :)
Jag hatar att sakna folk. Det finns så många jag saknar. Japp, som ni kanske märkt så finns det mycket jag hatar.
Jag hatar att vara kär. Vet ni varför? Jo, för att då saknar man ju konstant den andra personen. Så därmed måste ju det betyda att jag hatar att vara kär? Ellör?
Nej så tragisk är jag faktiskt inte.
Imorgon ska jag upp klockan 8 o ringa igen. Hoppas att det finns en sista-minuten-bokning ledig!! Körkort är nästan det ända jag kan tänka på nu för tiden.
Dock stod det i tidningen här om dagen att alla vill ha körkort innan sommaren, och att det därmed är ett enormt tryck på vägverket. Alla vill ha uppkörningstid! Men jag tycker gott att jag kan få gå föra alla andra jävla snyltare till uppkörningstidstjuvar! >.<
Det värsta är när man är ute och kör, o stöter på bilister som verkar ha fått sitt körkort ur nått random flingpacket eller nått, för inte fan kan de köra! Och vart är poliserna då? Jo, de är antagligen fullt upptagna med att springa gbg-varvet. T_T
Jag är hög på någon annan
Det slutar alltid med att det är jag som sitter hemma och lipar som nån jävla 3-årig unge, som precis har tryckt för hårt på sin Calippo, vilket i sin tur har resulterat i att hela glassen har fallit ner på marken. Ja ni vet vad jag menar. (För övrigt var det alltid jag som var den ungen.)
"Nej, nej, nej! Bort! Jag vill inte känna såhär!"
"Men Malin! Så du ska aldrig någonsin låta dig själv falla för en kille igen?"
"Nää, inte på en massa massa år iaf."
(Gårdagens lilla samtal med morsan.)
Ja ni läste rätt. Detta inlägg kommer vara girly,girly,girly! För jag ska skriva om KÄNSLOR.
Känslan av att vilja betyda något för någon, och känslan av att kanske till och med vilja tycka om någon.
Det var längesen någon kunde få mig att skratta på riktigt och det var längesen jag tyckte om någon på riktigt.
"Fast nää, jag tycker inte om honom på det sättet. De är bara en kompis."
Eller?
Jag vet inte själv vad jag håller på att svamla om nu.
Igår var jag på Donners vårkonsert. Det var trevligt. Tjaa, förutom alla 20 minuters långa jazzlåtar då. Att musikerna är skickliga skall inte förnekas, dock klarar jag nog inte av allt för mycket "onanijazz" eller vad det nu är min far brukar kalla det för. "Musik som spelas för musikernas egna njutning."
Jaja, jag var i alla fall ganska hispig igår. Lika flummig och fnittrig som jag var i tvåan då jag precis hade förälskat mig i Ian. "Hon är hög på Ian." fick man höra då.
Nu tror jag bestämt att jag är hög på någon annan.
Det har ju dykt upp en och en annan pöjk efter Ian, dock har jag nog inte trillat dit på samma sätt som den här gången.
Skyller på våren. Eller varför ska jag skylla på något egentligen?
Nä, vet ni vad. Jag har ju min image att tänka på. Kan inte gå omkring och vara flamsig och fnittrig och g..g...girly! Usch och fy sicken hemsk tanke.
Verkligen inte likt mig:
Randomness
Har legat ute i solen en stund och läst. Fy fan va varmt! Jag ska inte klaga dock, det är ju det här jag har längtat efter.
Schemat för nästa vecka är klart. Som det ser ut nu så har jag inte ett enda pass nästa vecka. Tror fan att ångesten kring min för tillfället obefintliga inkomst, nästan tar sig förbi ångesten kring mitt för tillfället obefintliga körkort.
Det blir ett kort inlägg idag. För jag har egentligen ingenting nytt att skriva. Är det då man ska ta upp någon aktuell diskussion som cirkulerar i vårt samhälle, för att sedan blogga kring det och framföra sina egna åsikter kring ämnet?
Tja, jag kan ju gå in på aftonbladet o kika lite.
Haha! Den artikel jag fann mest intressant var:
http://www.aftonbladet.se/pryl/dator/article2341138.ab
Jättebra att den här laptopen är okänslig för kyla och att den går att använda i starkt solljus. Suveränt, verkligen. Fast inget slår ju att den går att använda i duschen! Sicken grej! Då kan man både slösurfa på youtube, chatta på msn och kolla på Naruto SAMTIDIGT som man står och försöker få bort tvålen ur ögonen.
Detta bidrar givetvis till att folks duschvanor förändras radikalt. Det blir roligt att duscha! Ännu en tråkig vardagssyssla att finna glädje i. Men då lyder min fråga: När kommer tv:n som tål att tas med in i duschen?
Vårt samhälle har onekligen börjat bli allt mer fulländat.
Och med det tackar jag för mig.
Att köra utan körkort/ett lite allvarligare inlägg
Nu ska jag för en gångs skulle vara lite allvarlig. Jag ska medvetet försöka sålla bort vartenda lilla skämt och varenda lilla antydan till ironi som kan tänkas ploppa upp i mitt huvud.
Det finns mycket jag känner för att skriva om just nu. Om stressen inför två essäer som ska in nästan samma datum, om ångesten över att inte ha någon ordentlig inkomst, om besvikelsen/ilskan/pressen/oron som min längtan efter körkort tillför och inte minst om den förvirring som ständigt tycks ta alla resterande plats i mitt huvud.
Jag hade ju byggt upp en plan. Jag behöver något att sträva emot och det var just det denna plan hade som uppgift att ge mig - strävan, motivation och hopp om framtiden.
Nu har det som inte får inträffa, börjat ske, jag har börjat tvivla. På mig själv framförallt.
För att göra mig ännu mer frustrerad och förbannad (och inte minst förvirrad) (haha, antar att vi kan kalla dessa tre känslor för "de 3 stora F:en") så har det börjat dyka upp massa känslor som jag inte har tid med. Känslor som jag ena stunden vill ta tag i men som jag för det mesta bara vill stöta bort. Då blir det kanske istället att jag stöter bort personen i fråga. Damn it.
Jag skuttar fram och tillbaka mellan de 3 stora F:en och jag tror inte riktigt jag själv vet vad jag håller på med.
Om inte jag vet vad jag håller på med (och då menar jag även när det gäller livet i huvud taget) så vems uppgift är det då att veta?
Det känns som att tiden håller på att försvinna för mig. Kan man få en ålderskris vid min ålder? Jag fyller 20 år i december och vad har jag hunnit göra med mitt liv? Och framför allt, vart är jag på väg? Mot vilka mål, mot vilket land, mot vilka människor, mot vilka upplevelser och mot vilka erfarenheter är jag på väg emot? När jag ser tillbaka mot mitt liv (ålderkris?) känns det som att jag bara har åkt med. Jag har klivit på mitt "livståg" och sedan bara kunnat luta mig tillbaka och åka dit det har tagit mig. Men nu är det inte så längre. Tåget har stannat och nu är det min egna uppgift att köra dit jag själv tycker känns lämpligast. Men det är där det tar stopp. För hur kör jag utan körkort?
Ingen mer Metro-utdelning.
Till er som känner ångest och avsky varje gång ni på avstånd får syn på en Metro-utdelare.
Till er som går långa omvägar för att slippa gå förbi oss.
Till er som ignorerar oss och inte äns svarar när vi säger godmorgon.
Till er som fnyser, skäller och till o med spottar på oss!
...... (<--Konstnärlig paus)
Ni kan vara glada. Se det som en för tidig julklapp. Idag fick vi reda på att den här säsongen är över. Hela 2 månader tidigare tar de bort oss. Där rök 10 000 spänn helt oväntat o abrupt bort. Med andra ord, idag (fredag) fick vi reda på att utdelningen har ett upphåll från o med måndag till o med augusti. Va fan gör jag nu?
____________
Till er som spricker upp i ett leende när ni får syn på er alldelles egna Metro-utdelare som stått på er station i över 6 månader.
Till er som vet vad jag heter för att ni har tagit er tid att fråga.
Till er som stannar o pratar med mig och önskar mig en trevlig dag.
Till er som ger mig kramar bara för att visa er uppskattning. (eller nått)
Till er som bjuder mig på snus, cigg, cafébesök och dvd-skivor.
...... (<--ni vet)
Jag vet att det kommer bli svårt, men försök bara att tänka positivt! Det kommer antagligen kännas lite läskigt i början, när ni inte kan hitta mig på bron, men var starka! Det finns tre boxar på Mölndals bro. Tre boxar som kan förse er med det jag har gjort de senaste 6 månaderna. De kanske inte svarar på tilltal, men likväl skall de icke underskattas! Lycka till! Jag tror på er!
Party like a rockstar
Jag vaknade redan vid 7 och hade svårt för att somna om. Klockan 9.30 gav jag upp. Hade sällskap med en trevlig pöjk till stationen och tog 10.23 tåget hem.
Morsan fyller år idag så vi grattade henne. Jag gick sedan o la mig och sov ifrån 12-17. Gött!
Har haft en sprängande huvudvärk hela dagen och hade stora problem med dagsljuset. Blev till att stryka omkring med brillorna på sig.
Jaja, jobba dubbelpass imorn. Sen är det helg igen! Yes! Sova!
Lite sköna bilder ifrån gårdagen:
Feta människor och dess störtrisk
Redan nästa dag (lördags) skulle jag dock jobba igen. Bara ett pass fast detta pass var nästan värre en de tre jag hade dagen innan. Och varför detta då? Jo, för att jag var tvungen att ha på mig sånna där gröna kaninöron ifrån Liseberg.
Fick alla möjlig kommentarer från folk som tyckte det var fruktansvärt lustigt med en metro-utdelare iklädd gröna kaninöron. "Naaw, nämen va sött!" Förnedringen var total.
(OBS OBS OBS! FÖLJANDE STYCKE SKALL INTE TAS PÅ ALLVAR.)
Förövrigt började jag fundera på en grej idag när jag jobbade.
Det var nämligen såhär, att jag hade försett mig med en rejäl bunt tidningar ifrån en av boxarna och skulle precis korsa vägen. Jag hade tillräckligt mycket tidningar i famnen för att de skulle blockare min syn nedåt - alltså, jag såg inte vart jag satte fötterna. Då dök plötsligt trottoarkanten upp och jag höll nästan på att stupa. Det var då jag började fundera.. feta människor ser ju aldrig sina fötter. Så hur vet de då när trottoarkanten dyker upp? Om min logik går ihop, så borde man dagligen se överviktiga människor som stupar till höger o vänster. Och tänk bara hur mycket hundskit de lär trampa på..
Visst har man läst om vilka problem den ökande övervikten hos det svenska folket ger samhället, men detta var onekligen en viktig punkt som iaf inte jag har sett någon nämna innan. Det är med andra ord inte bara maten i sig som är farlig för hälsan, utan även den enorma "störtrisk" feta människor dagligen utsätts för.
Så för att komma till sak, så kan jag ju säga att dagens händelse fick mig att öppna ögonen och jag kan numera relatera till överviktiga männsikor.
(OBS OBS OBS! OVANSTÅNDE STYCKE SKALL INTE TAS PÅ ALLVAR.)
Tack för mig!
Sur som fan
Just nu känns det som att sommaren är förstörd.
För det första finns det i Göteborg ingen ny uppkörningstid förens i december. (dock har jag fått en ny tid i Kungsbacka, den 17 juni.. men det är ju också försent!! Vill ju köra till Hultsfred! Skulle ju bli min o Vanessas roadtripp!!)
För det andra läste jag idag, att Miyavis biljetter tog slut endast ett par timmar efter biljettsläpp. Kanske kommer kunna köpa en biljett från någon privatperson ifrån tradera så småningom, men ändå. Finns ju ingen garanti. Dessutom hade jag ju tänkt köra upp till Stockholm.
Dock kan jag ju ändå ringa o greja varje dag, för att se ifall någon har avbokat sin tid, så det är inte helt kört ännu.
För att skriva om någonting som gör mig glad, kan jag ju påpeka att det har varit jäkligt gött väder de senaste dagarna. Jag blir så lycklig! :)
Jag älskar verkligen Göteborg när det är sånt här väder. Finns ingen vackrare stad. (viss överdrift kanske)
Imorgon ska jag jobba i 9 timmar. Jag ska alltså dela ut Metro i 9 timmar!! Börjar 6.30, slutar 18.00. Jag har en timmes rast mellan varje 3 timmars pass.
Det värsta är att jag först ska stå på Kungsbacka station, och sedan precis utanför Kungsmässan. Kommer antaglig stöta på massor av folk som jag "känner" och inte vill stöta på. Det kommer bli jobbigt.
Nu för tiden är jag så jävla trött jämt. Idag blev jag tvungen att strunta i min japanska lektion och sova istället. Mådde så dåligt. Tror jag håller på att bli sjuk för min näsa rinner hela tiden och när jag vaknade i morse var det som att min hals hade förvandlats till sandpapper.
Ok, nu ska jag sluta gnälla på allt. Inte kul att läsa om en gnällig, bortskämd människa som inte är tacksam för det hon har.
Måste börja förbereda mig mentalt för morgondagen känner jag. Usch, ångest.
En liten update
Till min älskade Cäm.
Haha, var precis inne på bilddagboken o läste det du hade skrivit. Så okok, jag ska bättra mig!
Därför tänkte jag börja med att skriva ett litet stycke, helt riktat till dig! :)
Jag var inne i stan igår, med morsan. Hon insisterade på att gå in till den där "Rut" affären du vet, och där uppe ligger ju Paprika. Då tänkte jag på alla gånger vi suttit där o tjötat. Gått igenom de senaste skvallret och käkat oss mätta på våra egenmixade sallader.
Jag saknar att höra ditt "Nääe! MÄL!!", jag saknar att kunna jävlas med dig och jag saknar att ha dig här i Göteborg.
Det är jättefint väder nu. Det är då staden är som vackrast. Det är då vi ska köpa var sin stor jävla kulglass och sätta oss på en alkisbänk i brunnsparken. Och det är då kvinnan i glasskiosken ska ge dig extra många servetter. (Vilket du tar personligt, hehe.)
Fast herregud var tiden går fort. Hoppas du har det grymt roligt där nere och se nu till at njuta av dina sista månader i Schweiz! (tror jag fick till stavningen där.)
____________
Igår var jag så jävla ledsen och förbannad. Både på mig själv, på solen och på kärringen från vägverket.
Jag hade min uppkörning igår. Från klockan 7-8 hade jag körlektion med Kjell och vi åkte sedan till vägverket. 8.10 hade jag min uppkörningstid.
Först o främst kan jag ju skriva att jag inte sov ett skit natten innan. Hade sån grym ångest och kunde inte sluta tänka på hur viktigt det var att jag klarade uppkörningen dagen där på. "Jag måste, måste, MÅSTE klara det!!"
När klockan ringde 5.30 på morgonen mådde jag fruktansvärt illa. Både av nervositet och av att jag var så trött. Jag åt ingen frukost.
Körlektionen med Kjell gick bra. Finns inget direkt att tillägga.. förutom att solen så sakta hade börjat smyga sig fram. Lagom till 8 var det strålande solsken. Då satt jag och Kjell i bilen utanför vägverket och pratade. Jag frågade bland annat när jag skulle få köra upp igen, ifall det var så att jag inte klarade det. "Herregud, det är långt tid. Minst en månad innan du får göra ett nytt försök. Så idag får du allt se till att klara det!"
Jaha.. fan.
Strax efter 8 kommer tanten ut. Jag blev fan livrädd. "Sur-rynkor", glasögon och kort hår. Hon såg skitsträng ut!
Först bad hon mig kontrollera att blinkersen, parkeringsljuset, helljuset och dimljuset fungerade. Det gick bra.
Sen var det ju dax för själva körningen. Satt bakom ratten och skakade nästan av nervositet. "Jag måste klara det"" Det är så mycket som hänger på det här körkortet.. MÅSTE KLARA DET."
I första korsningen fick tanten tvärnita. Jag missade att det kom en bil från högersidan. Efter det sket sig allt. Satt med gråten i halsen under resten av uppkörningen pga att det sket sig redan i FÖRSTA KORSNINGEN.
Jag tänker inte skylla på att jag hade solen i ögonen, för jag vet ju inte hur det hade varit ifall det inte var sol den dagen. Jag kanske ändå hade missat den vita bil som kom ifrån högersidan. Men jag kan inte sluta undra hur det hade gått ifall jag inte hade haft solen rakt i ögonen.
Parkering o backning o sånt som ska vara lite "svårare" gick ju bra. För jag kan ju köra. Dock kan jag uppenbarligen inte köra under press.
Jag bröt ihop totalt efteråt. Just nu vet jag inte när jag kommer få en ny chans. Men det vet jag antagligen på Måndag. Förhoppningsvis blir det så fort som möjligt iaf. För jag måste ha körkort nu!!
Tokyo here I come!
Jag har gjort det. För en sekund sedan bettalade jag in anmälningsavgiften!
Jag vet inte exakt när jag åker, men jag vet iaf exakt när kursen börjar och när den slutar.
Den 1 september kommer jag ha min första japanskalektion i Tokyo. Den 29 november kommer jag ha den sista.
(Ja, det var ett tag sen jag skrev. Har inte orkat.)
Vad det gäller min mor har hon hunnit tappa håret. Eller ja, det är inte helt väck ännu, men hon är jävligt tunnhårig.
Hon hade ett snack med mig igår, där hon sa att jag ska åka till Japan den här hösten iaf. Fast jag känner att jag inte vågar vara borta så länge. Därmed kommer jag bara vara borta i 13 veckor. 3 månader dvs.
Jag kommer på det viset även vara hemma på min 20 årsdag och under jul och nyår.
Sedan till våren har jag förhoppningsvis blivit antagen till en kurs som jag kommer söka till, nämligen "engelska för blivande lärare". Detta är en utav kurserna man läser i lärarprogrammet. Dock har jag ingen som helst avsikt att jobba som lärare i Sverige. Jag kommer istället försöka få jobb som engelskalärare i japan och om allt går enligt planerna, kommer jag vara där igen på obestämd tid - hösten 2009.
Så nu vet ni! :)
Fan, nu blev man ju änna nervös.
