Feta människor och dess störtrisk
Redan nästa dag (lördags) skulle jag dock jobba igen. Bara ett pass fast detta pass var nästan värre en de tre jag hade dagen innan. Och varför detta då? Jo, för att jag var tvungen att ha på mig sånna där gröna kaninöron ifrån Liseberg.
Fick alla möjlig kommentarer från folk som tyckte det var fruktansvärt lustigt med en metro-utdelare iklädd gröna kaninöron. "Naaw, nämen va sött!" Förnedringen var total.
(OBS OBS OBS! FÖLJANDE STYCKE SKALL INTE TAS PÅ ALLVAR.)
Förövrigt började jag fundera på en grej idag när jag jobbade.
Det var nämligen såhär, att jag hade försett mig med en rejäl bunt tidningar ifrån en av boxarna och skulle precis korsa vägen. Jag hade tillräckligt mycket tidningar i famnen för att de skulle blockare min syn nedåt - alltså, jag såg inte vart jag satte fötterna. Då dök plötsligt trottoarkanten upp och jag höll nästan på att stupa. Det var då jag började fundera.. feta människor ser ju aldrig sina fötter. Så hur vet de då när trottoarkanten dyker upp? Om min logik går ihop, så borde man dagligen se överviktiga människor som stupar till höger o vänster. Och tänk bara hur mycket hundskit de lär trampa på..
Visst har man läst om vilka problem den ökande övervikten hos det svenska folket ger samhället, men detta var onekligen en viktig punkt som iaf inte jag har sett någon nämna innan. Det är med andra ord inte bara maten i sig som är farlig för hälsan, utan även den enorma "störtrisk" feta människor dagligen utsätts för.
Så för att komma till sak, så kan jag ju säga att dagens händelse fick mig att öppna ögonen och jag kan numera relatera till överviktiga männsikor.
(OBS OBS OBS! OVANSTÅNDE STYCKE SKALL INTE TAS PÅ ALLVAR.)
Tack för mig!
Sur som fan
Just nu känns det som att sommaren är förstörd.
För det första finns det i Göteborg ingen ny uppkörningstid förens i december. (dock har jag fått en ny tid i Kungsbacka, den 17 juni.. men det är ju också försent!! Vill ju köra till Hultsfred! Skulle ju bli min o Vanessas roadtripp!!)
För det andra läste jag idag, att Miyavis biljetter tog slut endast ett par timmar efter biljettsläpp. Kanske kommer kunna köpa en biljett från någon privatperson ifrån tradera så småningom, men ändå. Finns ju ingen garanti. Dessutom hade jag ju tänkt köra upp till Stockholm.
Dock kan jag ju ändå ringa o greja varje dag, för att se ifall någon har avbokat sin tid, så det är inte helt kört ännu.
För att skriva om någonting som gör mig glad, kan jag ju påpeka att det har varit jäkligt gött väder de senaste dagarna. Jag blir så lycklig! :)
Jag älskar verkligen Göteborg när det är sånt här väder. Finns ingen vackrare stad. (viss överdrift kanske)
Imorgon ska jag jobba i 9 timmar. Jag ska alltså dela ut Metro i 9 timmar!! Börjar 6.30, slutar 18.00. Jag har en timmes rast mellan varje 3 timmars pass.
Det värsta är att jag först ska stå på Kungsbacka station, och sedan precis utanför Kungsmässan. Kommer antaglig stöta på massor av folk som jag "känner" och inte vill stöta på. Det kommer bli jobbigt.
Nu för tiden är jag så jävla trött jämt. Idag blev jag tvungen att strunta i min japanska lektion och sova istället. Mådde så dåligt. Tror jag håller på att bli sjuk för min näsa rinner hela tiden och när jag vaknade i morse var det som att min hals hade förvandlats till sandpapper.
Ok, nu ska jag sluta gnälla på allt. Inte kul att läsa om en gnällig, bortskämd människa som inte är tacksam för det hon har.
Måste börja förbereda mig mentalt för morgondagen känner jag. Usch, ångest.
En liten update
Till min älskade Cäm.
Haha, var precis inne på bilddagboken o läste det du hade skrivit. Så okok, jag ska bättra mig!
Därför tänkte jag börja med att skriva ett litet stycke, helt riktat till dig! :)
Jag var inne i stan igår, med morsan. Hon insisterade på att gå in till den där "Rut" affären du vet, och där uppe ligger ju Paprika. Då tänkte jag på alla gånger vi suttit där o tjötat. Gått igenom de senaste skvallret och käkat oss mätta på våra egenmixade sallader.
Jag saknar att höra ditt "Nääe! MÄL!!", jag saknar att kunna jävlas med dig och jag saknar att ha dig här i Göteborg.
Det är jättefint väder nu. Det är då staden är som vackrast. Det är då vi ska köpa var sin stor jävla kulglass och sätta oss på en alkisbänk i brunnsparken. Och det är då kvinnan i glasskiosken ska ge dig extra många servetter. (Vilket du tar personligt, hehe.)
Fast herregud var tiden går fort. Hoppas du har det grymt roligt där nere och se nu till at njuta av dina sista månader i Schweiz! (tror jag fick till stavningen där.)
____________
Igår var jag så jävla ledsen och förbannad. Både på mig själv, på solen och på kärringen från vägverket.
Jag hade min uppkörning igår. Från klockan 7-8 hade jag körlektion med Kjell och vi åkte sedan till vägverket. 8.10 hade jag min uppkörningstid.
Först o främst kan jag ju skriva att jag inte sov ett skit natten innan. Hade sån grym ångest och kunde inte sluta tänka på hur viktigt det var att jag klarade uppkörningen dagen där på. "Jag måste, måste, MÅSTE klara det!!"
När klockan ringde 5.30 på morgonen mådde jag fruktansvärt illa. Både av nervositet och av att jag var så trött. Jag åt ingen frukost.
Körlektionen med Kjell gick bra. Finns inget direkt att tillägga.. förutom att solen så sakta hade börjat smyga sig fram. Lagom till 8 var det strålande solsken. Då satt jag och Kjell i bilen utanför vägverket och pratade. Jag frågade bland annat när jag skulle få köra upp igen, ifall det var så att jag inte klarade det. "Herregud, det är långt tid. Minst en månad innan du får göra ett nytt försök. Så idag får du allt se till att klara det!"
Jaha.. fan.
Strax efter 8 kommer tanten ut. Jag blev fan livrädd. "Sur-rynkor", glasögon och kort hår. Hon såg skitsträng ut!
Först bad hon mig kontrollera att blinkersen, parkeringsljuset, helljuset och dimljuset fungerade. Det gick bra.
Sen var det ju dax för själva körningen. Satt bakom ratten och skakade nästan av nervositet. "Jag måste klara det"" Det är så mycket som hänger på det här körkortet.. MÅSTE KLARA DET."
I första korsningen fick tanten tvärnita. Jag missade att det kom en bil från högersidan. Efter det sket sig allt. Satt med gråten i halsen under resten av uppkörningen pga att det sket sig redan i FÖRSTA KORSNINGEN.
Jag tänker inte skylla på att jag hade solen i ögonen, för jag vet ju inte hur det hade varit ifall det inte var sol den dagen. Jag kanske ändå hade missat den vita bil som kom ifrån högersidan. Men jag kan inte sluta undra hur det hade gått ifall jag inte hade haft solen rakt i ögonen.
Parkering o backning o sånt som ska vara lite "svårare" gick ju bra. För jag kan ju köra. Dock kan jag uppenbarligen inte köra under press.
Jag bröt ihop totalt efteråt. Just nu vet jag inte när jag kommer få en ny chans. Men det vet jag antagligen på Måndag. Förhoppningsvis blir det så fort som möjligt iaf. För jag måste ha körkort nu!!
Tokyo here I come!
Jag har gjort det. För en sekund sedan bettalade jag in anmälningsavgiften!
Jag vet inte exakt när jag åker, men jag vet iaf exakt när kursen börjar och när den slutar.
Den 1 september kommer jag ha min första japanskalektion i Tokyo. Den 29 november kommer jag ha den sista.
(Ja, det var ett tag sen jag skrev. Har inte orkat.)
Vad det gäller min mor har hon hunnit tappa håret. Eller ja, det är inte helt väck ännu, men hon är jävligt tunnhårig.
Hon hade ett snack med mig igår, där hon sa att jag ska åka till Japan den här hösten iaf. Fast jag känner att jag inte vågar vara borta så länge. Därmed kommer jag bara vara borta i 13 veckor. 3 månader dvs.
Jag kommer på det viset även vara hemma på min 20 årsdag och under jul och nyår.
Sedan till våren har jag förhoppningsvis blivit antagen till en kurs som jag kommer söka till, nämligen "engelska för blivande lärare". Detta är en utav kurserna man läser i lärarprogrammet. Dock har jag ingen som helst avsikt att jobba som lärare i Sverige. Jag kommer istället försöka få jobb som engelskalärare i japan och om allt går enligt planerna, kommer jag vara där igen på obestämd tid - hösten 2009.
Så nu vet ni! :)
Fan, nu blev man ju änna nervös.
